Naiv

Naiv.

Världen är en underbar plats.

Du är lycklig.

Naiv.

När ska du förstå

att allt inte är som det verkar?

Att den värmande solen,

det vänliga leendet från en främling

bara är en illusion.

Att inget spelar någon roll.

Vad är glädje och vänskap

mot sanningen.

Naiv.

Varför är det då jag som gråter?

Extract from a doctor's diary

In silence they brought him to me, wanting me to ease his pain. There was not much I could do, of course. Two hours later he had bled out on my table and those who brought him left as silent as they came.
Hours later I found myself still staring at the blood that had drenched the table and puddled on the floor. It was dark outside. With effort I pushed the apathy away and begun cleaning.
Sometimes I wish that my mind would break completely too, as has happened with so many others. Instead I've found that I can fight it, I can come back. But when I do, so do the pain. The memories, picture on picture in my head. So draining of energy I hardly know how to keep functioning.
The only reason I don't stay in the emptiness inside my mind is the fact that there will be others. Not just like the one they brought today, but also those who could make it. And it is those I fight for. Too many have died already. I have no right to do the same when there is people out there that I know I can save. That I know I have to save.
Oh, how I hate them. All the innocent wounded and dying they bring me. It's their fault I can't give up. Their fault I have to keep going. But I am so, so tired.

At the end of the old road

At the end of the old road

I was waiting for you

Where the circle of stone silent lay

Under moss-covered branches

of old willow threes

In the sacred glade

of Luigsech A'el

As day became night

I was waiting for you

And the creatures of night came out to play

As blue-winged faeries

rocked me to sleep,

the mist silent fell

like a soft damp veil

Long were the hours

I was waiting for you

In the twilight between sleep and wake

the silence was broken

by a woman's kind voice

Comforting

she sang to me

At the end of the old road

I was waiting for you

where the circle of stone silent lay

Now the creatures of night

play with moss-covered bones

In the sacred glade

of Luigsech A'el

Dansa du vilda

Som vinden för höstlöven

eller piskar upp stormande hav.

Anden fyller din kropp

och du tillber med hela ditt väsen.

Dansa du vilda

med hela din själ

inte för att du kan,

utan för att du måste.

I fed from the light and the darkness

I fed from the light and the darkness

I drank from the Soul itself

I felt it's powers inside me

living and swirling in my veins.

I heard the gentle humming

of the Mothers lullaby

and as the wheel of time turned

I laid there and soon I closed my eyes

I was wind and I was water

pouring down from a dark sky

I was a growing branch on an old tree

and the carefree laughter of a child

I was everything

and everything was me

and with a final sigh of relief

I ceased and began to be

Bortbyting

Ingen måne i sommarnatt lyser
Någonstans i mörkret hörs någon som nyser
Fnitter och skratt kan ej hållas tillbaka
Inatt borde nog barnvakten vaka

Små fötter tassar tyst på tå
Inte ens katten märker vad som står på
Flinka fingrar i täcket drar
Upp ur vaggan de barnet tar

Bort mot skogen otygen springer
Skratten högt mellan träden ringer
På raka armar de bär litet knyte
Kungen må nu bli nöjd med sitt byte.

Vaggan står i rummet kvar
Borta är babyn som en gång var
Så hörs där plötsligt ett svagt litet gny
Trollungen börjar vråla i högan sky.

Markens sång

Nu som då slår en hästhov klingande mot en sten på marken. Annars är det tyst. Det lätta regnet ligger som en sval filt över oss och vi är alla försjunkna i våra egna tankar. Jag rätar på mig. De många timmarna i sadeln börjar kännas.

Och så plötsligt sjunger marken för mig. Sjunger viskande om gammalt blod och om kalla ben, om slag som varit och om stål som klingat. Och samma regn föll över de döda från forntiden som faller över oss nu och vi binds samman i det, av det.

Landskapet har förändrats kring oss. Träden är borta, på kullen växer bara gräs. En fästning reser sig på toppen. I fjärran hör jag hornstötar och stridsrop. Jag ser dem nu, krigarna som drabbar samman. Ser hur marken färgas röd. Regndroppar faller på ansikten som inte längre lever. Vi skrittar sakta genom slagfältet.

Och så, som från ett stort avstånd, tränger en röst genom sången. Jag tittar upp och ser personen på hästen framför mig titta uppfodrande på mig.

- Sorry, säger jag, what did you say?

- We should be home in half an hour. It will be nice to get out of the rain, don't you think?

Marken sjunger inte längre, jag ser inte längre de fallna krigarna runt omkring oss. Jag vänder mig om i sadeln och studerar kullen bakom oss. Tysta träd i ett tyst regn, hästarnas hovar mot marken är det enda som hörs.