Bäckamannen

Musiken lockar och drar. Hon följer den på lätta fötter, barfota genom fuktigt gräs. Tunna dimsjok virvlar kring henne där hon springer, och skrattet bubblar i halsen. Hon dansar till tonerna, och musiken för och drar. Försent vaknar hon ur sin trans, och finner sig stå vid tjärnens rand. Flöjten hon hört spelar en sista smekande ton och tystnar sedan.

Tyst ser hon in i den nakne mannens ögon. Han sitter där på en sten i tjärnen, ogenerat, med flöjten i sin hand. Ögonen är mörka, glittrar retsamt. Mungiporna uppdragna i ett snett leende. Alla berättelser hon hört som barn kommer tillbaka. Hon hör moderns förmanande röst: ”Följ aldrig musiken, flicka lilla. Det blir din olycka.” Hon minns alla historier om flickor som dansat ut i natten, flickor som aldrig återfunnits. Men hon blir inte rädd. Något i mannens ögon lockar henne, fascinerar henne. De betraktar varandra.

”Ska du inte föra bort mig?” frågar hon lätt.

”Om du vill.” svarar han. Ögonen glittrar. Leendet blir bredare.

Hon funderar lite. Sedan ler hon tillbaka.

”Du spelade så vackert. Kan du inte fortsätta lite till?” Hon tar några danssteg vid kanten av tjärnen. Dimman virvlar runt henne.

Bäckamannen ser på henne. Road sätter han flöjten till sina läppar igen. Han spelar och hon dansar. Virvlar runt med dimman på ängen, virvlar runt till musiken. Han betraktar henne i dansen och han tycker om vad han ser. Tiden går, han spelar och hon dansar. Tillslut tonar musiken bort.

Flickan går sakta mot tjärnen igen, och sätter sig vid kanten. Drar lätt med fingrarna genom vattnet, det känns ljummet mot hennes hud.

”Det är snart gryning.” säger hon sakta.

”Det är snart gryning.” bekräftar han.

”De kommer att sakna mig där hemma. Snart kommer de att börja leta efter mig.”

Hon tittar upp och möter utmanade hans genomträngande blick. Bäckamannen betraktar henne roat, sedan skrattar han muntert till.

”Då är det kanske bäst du börjar bege dig hemåt, flicka. Men kom snart tillbaka och dansa för mig!”

Så för han flöjten till sina läppar och börjar spela en ny melodi. Den här gången drar melodin inte i henne, utan för henne bort. Barfota dansar hon iväg. När tjärnen börjar försvinna mellan träden vänder hon sig om i dansen och vinkar. Hon skymtar ett sista leende och så är han borta.