I området där jag vistas under min Irlandresa finns en sjö. Det är en av Irlands största, och dess namn är Lough Derg eller Loch Deirgeirt, vilket betyder Det röda ögats sjö. Det här är en historia om hur sjön fick sitt namn och om en kung som härskade i trakten för länge sedan. Det är inte min egen historia. Men jag har fått den berättad för mig och tagit mig friheten att skrivit ner den på det sätt jag fann bäst.
________________________________________________________________
För länge sedan härskade en enögd kung i området. Hur det kom sig att han förlorade sitt ena öga är det inte längre någon som kommer ihåg, och egentligen spelar det heller ingen roll. Hur det nu än hade gått till var den enögde kungen mycket olycklig, och hans dåliga humör hade lett till att han inte var särskilt omtyckt bland sitt folk. Kungen ville gärna förbättra sitt rykte, men visste inte hur han skulle bära sig åt. Istället blev han bara mer och mer olycklig.
Så kom en dag en kringresande bard till området. Han var känd för sin berättarkonst och det viskades även om att han var trollkunnig. Kungen fick höra om barden och sände efter honom, för han hoppades att barden skulle kunna berätta en historia som skulle göra honom glad igen.
Barden kom, och visst hade han en sådan historia på lager. Men en bra historia är inte gratis... Kungen lovade då att barden skulle få vad än han ville ha, om han bara berättade sin historia.
- Ditt öga, sa barden då, ditt öga är mitt pris.
Den enögde kungen var ställd. Han hade ju bara ett öga kvar. Om han gick med på bardens begäran skulle han få leva resten av sitt liv i mörker. Men ett löfte är ett löfte, och kungen hoppades fortfarande på bardens historia, så efter mycket funderande gick han med på saken och rev ut sitt enda kvarvarande öga.
Barden tog emot ögat och gick ner till stranden för att tvätta av det. Genast han doppade ögat i sjön blev vattnet alldeles rött av kungens blod. När den nu blinde kungen fick höra detta, meddelade han att från och med den dagen skulle sjön för alltid kommas ihåg som Det röda ögats sjö. Ännu idag kan man, om man står på de rätta ställena när man blickar ut över sjön, se att vattnet fortfarande är rött av kungens blod.
Efter att ha fått kungens ögat höll också barden sitt löfte. Han berättade en historia för kungen, och även om ingen längre minns vilken historia det var, så började kungen skratta. Han skrattade och han skrattade och kände för första gången på många år sann glädje. Med ens var all hans sorg som bortblåst och kungen kände sig inte längre det minsta olycklig.
Och när kungen skrattat färdigt märkte han till sin stora glädje och förvåning att han hade fått inte bara ett, utan två nya ögon att se med. Han såg sig förundrat om för tacka sin välgörare, men av den trollkunnige barden fanns inte längre något spår.
Kungen däremot levde länge och lyckligt bredvid sin röda sjö, som för alltid skulle påminna honom om det offer han gjort och om de gåvor han fått i gengäld. I och med att kungen åter fann lycka och glädje i livet började även folkets inställning till honom förbättras och med tiden blev han en mycket omtyckt kung.
________________________________________________________________
Det finns förstås också en annan version av den här historien. En långt tråkigare version, utan den magi som genomsyrar allt på den här platsen, men som vissa kanske skulle säga ligger närmare sanningen om vad som egentligen hände. Och den röda sjön, ja vissa skulle kanske säga att det inte alls är den sedan nu länge döda kungens blod som färgar vattnet rött, utan den röda jordmånen i trakten. Men jag vet i alla fall vilken version jag föredrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar