Ute var det isande kallt. Månskenet var så starkt att ingen lykta behövdes för att ta sig fram inne i skogen. Snön gick halvvägs upp till knäna där han pulsade fram, och andedräkten stod som rök ur munnen innan den frös till is i skägget.
Han stannade till och tittade andäktigt upp på den gnistrande stjärnhimlen. Han såg ut att vara långt borta, men så huttrade han till och drog den fodrade manteln tätare runt sig innan han fortsatte vidare genom natten.
Ett rådjur med sitt kid blev väckt ur sin sömn och stirrade misstänksamt på mannen, spänd som en bågsträng och beredd på flykt. Men han bara tittade på rådjuret och log vänligt, och hon sjönk ner på marken igen, lade sig tillrätta bredvid sitt lilla kid och somnade om.
Mannen drog en pulka efter sig i snön och stödde sig tungt på sin vandringsstav när han kämpade sig fram genom snön. Återigen stannade han för att vila lite, men snart var han på väg igen, natten var inte ändlös och han hade ont om tid.
Efter en stund började skogen glesna lite och en bit bort skymtade konturerna av ett hus. Mannen tog i med förnyade krafter och pulsade raskt fram till stugan. Det rykte fortfarande lite ur skorstenen och ur ett av fönstren lyste ett svagt varmt ljus.
Den gamle svepte bort lite av frostrosorna från fönstret med sin vante och kikade in. Resterna av en brasa glödde fortfarande i den öppna spisen och i den enda sängen låg en man med sin fru och mellan dem en liten pojke.
Det var hårt arbetande bönder, ärliga och goda människor. Den gamle lät blicken glida iväg från det fridfulla uttrycket i den sovande pojkens ansikte och lät den svepa mot trappan istället. Där stod ett fat med en ordentlig grötportion i, och mannen nickade nöjt för sig själv.
Han vände sig om och drog pulkan närmare. I den fanns en stor säck, och ur säcken tog han ett ordentligt inslaget paket som han lade på trappan. Sedan satte han sig ner och åt nöjt sin gröt. En liten stund satt han där och vilade och begrundade stjärnhimlen, innan han åter steg upp, satte repet till pulkan över axeln och fattade sin stav för att åter bege sig ut i julnatten.