Den gamle

Vem är han, kan du undra, den gamle här i natt. Där i skuggorna kan du ana, hans sorgsna ögons makt.

Äldre än de vittrande bergen är han, äldre än natten själv. Odödlig och oföränderlig är han, han har sett allt som går att se. Alla sorger har han känt, varje börda har han burit. Men även lyckan har han fått, för till livet hör även det.

Trött kan han verka, uråldrig som han är. Men mörk mot den klara natten, missar han inget som sker. Allt vad människosläktet har för sig vet han om, och sorgset sitter han och tänker, på livet som haft sin gång.

Ja, trött det är han, men det spelar ingen roll. Äldre än de vittrande bergen, äldre än natten själv. Du skälver när han ser dig, och du undrar, är detta världens själ?

Nymfernas rike

I tidernas begynnelse

I tidernas begynnelse

I landet som kallades Nord

Fanns inte ens en tillstymmelse

Till folk som stred mot sitt ord

Vintern var kall och natten var lång

Men uti nordmännens hjärta

Brann stridsflammans sång

De lova och svor så högtidligt

När våren åter kom

De alla dra ut okristligt tidigt

För att plundra vareviga gnom.

För att allt inte behöver vara så allvarligt.