Där står han nu vid vägens slut
och tänker på en gång
när gammelmor tog orda till
och sjöng en gammal sång:
”Det finns en bortglömd stig
nånstans,
som inget gått på många år.
Där sitter väktarn trött på vakt,
han väntar troget medan dagarna går”
Och pojken han tog orden in
och målade upp för sig
hur skatter han i mängder fann
om han bara fick gå på denna stig
Där står han nu vid vägens slut
och försöker att förstå
om vägen alls var menad för honom,
om det överhuvudtaget var rätt att gå
Och väktarn blickar ner på honom
med korpöga som allting ser
”Vad har för dig hit,
varför kom du denna väg?”
”Du har ett val, att vända om
eller fortsätta förbi,
men tänk dig noga för
ty vägen den är lång”
Där står han nu vid vägens slut,
en trött man på många år.
En livstid har snart gått förbi,
och han har hunnit fälla mången tår.
De skatter han förväntat sig
i ungdomsglansens dar,
de har förvandlats till ingenting,
ett förverkat liv är allt han har.
Men väktarn ser hans sorgsenhet
och talar en gång till:
”Här finns inget kvar för dig,
gå du i drömmen in.”
Det finns en bortglömd stig nånstans
som ingen gått på många år.
Där sitter väktarn trött på vakt,
han väntar troget medan dagarna går.